fredag 21 februari 2014

VI VAKNADE UNGEFÄR SAMTIDIGT


mor och jag. Det var tidigare än vanligt för mors del, och alldeles för sent för mig, som hade en del att göra. Men när jag hörde att mor låg och sjöng för sig själv, brydde jag mig inte om att gå in till henne. Jag hoppades att hon skulle somna om, men det gjorde hon inte. Så jag gjorde bara vad som var absolut nödvändigt innan jag gick in till Laura, som var på gott humör och var mitt i en konversation med en av katterna.
Det är inte lätt att vända på en person som är stel som en pinne, och dessutom har fruktansvärt ont i hela kroppen. För det mesta går det bra om jag talar om i förväg att det kommer att göra mycket ont — så ock i dag, "det kan inte hjälpas, drag på du", säger mor.
Men så kommer Liam, visserligen tillsammans med Gittan, men det hjälpte inte — Lauras humör störtdök. Tyvärr var det Liam som duschade mor, medan Gittan gjorde i ordning sängen. 
Finns det någon som vill bli duschad av en person som man tycker illa om? Nej, jag tror inte det. I synnerhet om personen är både stöddig och servil.
Sköterskan kom för att se till några sår, innan hon gick kom hon ut i köket för att presentera den nya sköterskan. Jag gläder mig åt att vi ska få en annan sköterska — men inte ens jag är så ohövlig att jag sa det.
När tjänstarna gått och jag rullat ut mor i köket, säger jag något om att hon ska få kaffe och vi kan ha det skönt.
"Är det riktigt, riktig säkert det?", fråga Laura.
Jag talar om att alla har gått, och att vi är ensamma och kan göra vad vi vill.
"Å, så skönt", säger mor.
Det tar inte lång stund förrän allt är frid och fröjd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar