Jag är tom i huvudet, försöker, utan att lyckas, komma på ett lämpligt samtalsämne för att få henne att tänka på något annat.
På sista tiden har hon blivit mer misstänksam, viskar om tjuvar som stjäl våra saker om natten. Det senaste året har hon förskonats från den sortens tankar.
Om en stund kommer Liam och en menlös tjej för att natta henne, jag misstänker att det kan bli en stökig historia, eftersom hon redan är rastlös och lättretlig, och takt är inte tjänstarnas starka sida.
Upptäcker just nu, att jag inte publicerade ovanstående text i går, som jag var övertygad om att jag hade gjort. Trodde dessutom att jag berättade om nattningen, men det var tydligen något jag bara tänkte.
Undrar när den dagen kommer då man kopplar datorn till hjärnan, och bara behöver tänka vad vi vill ha på pränt. Med tanke på alla mina elaka tankar, hoppas jag att det inte händer under min livstid.
Just nu vill mor ha kontakt med barnavårdsnämnden i Skåne, för den ligger ju bara tvärs över vägen. Jag hävdar att det är en aning längre än så, och Laura vänder sig till en osynlig vän, på andra sidan bordet, för att få reda på sanningen. Hennes samtal låter som vilket normalt telefonsamtal som helst — jag hör bara mors artiga och intresserade svar, och ser hennes engagerade blick som hon håller fäst på sin vän.
Jag är rädd för att hon har långtråkigt.
Jag är rädd för att hon har långtråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar