Det var Liam och Sanna som hjälpte mor i säng, vilket betydde att det inte blev så mycket vila. Inte nog med att de kom 45 minuter för sent, sedan behövde de lika lång tid för att byta på mor och lägga henne.
Jag vet inte om jag ska gråta eller svära, så jag gör båda delarna, men först får jag ägna en bra stund åt mor. Sen gäller det att ha maten så mycket förberedd som möjligt till halv fem — ifall de skulle komma i tid. Laura blir både otålig och hungrig, när de aldrig kommer, jag gör en macka åt henne.
Laura blir inte på bättre humör när det visar sig att det är Sigrid som ska hjälpa henne upp — och Teresa, som var här i morse. Hon har väl haft ledigt några timmar, och får jobba kväll. Det är inte klokt i ett jobb som är så ansträngande som deras.
Som vanligt blir jag både förvånad och arg, när jag hör hur de börjar argumentera med Laura. De har båda arbetat så länge inom vården att de borde veta att man inte kan låta sårad och säga att de bara vill henne väl, när hon anklagar dem för att skära av henne armarna.
När mor väl får sin mat har vi en trevlig kväll — en lååååång kväll, eftersom vi får vänta över en timme på tjänstarna.
Laura blir filosofisk, och lyckas för det mesta behålla tråden — hon citerar Gullberg, och fastnar för raden "dock är jag överbringare av bud från själ till själ". Vi talar om våra skyldigheter till nästan — och det svåra i att förlåta sin nästa. Vi talar om erfarenheter livet skänkt oss, och varifrån och varthän. Laura är harmonisk och glad, upprepar hur trevligt hon tycker att vi har det, och uttrycker sin tacksamhet över att vi får vara tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar