”VILL DU DUSCHA?”

”Nej!”

Att de aldrig lär sig — nästan varje dag börjar de sitt besök här med en fråga av det här slaget. Och nästan varje dag, svarar Laura nej.

Den andra tjejen försökte hon också: ”det ska väl bli gôtt att fä duscha?”

”Nej!”

Det blir lite villrådiga och kommer efter en stund till mig och frågar hur de ska göra. 

Har jag nu förberett mig och huset för dusch, så ser jag ju helst att det blir av, men jag vet att det inte är lyckat att tvinga in mor i dushen. Jag säger åt dem att försöka igen, och inte, varken i dag eller i framtid, ställa frågor av det här slaget. De tittar på mig, som om jag skulle tala ett främmande språk — jag vet inte om de fattar vad jag menar.

Men de försöker igen, och nu går det — Laura blir duschad och vi blir så småningom av med tjänstarna och kan njuta vår frukost i lugn och ro.

Laura sitter helst på verandan, även om det är en aning kyligt. Insvept i en filt, läser hon tidningen, och kommenterar det hon läser.

När det blir dags för yoghurtmålet, skedar hon upp yoghurten i handen, innan hon börjar fundera över hur hon ska få den i sig.

Nu har hon somnat.

Jag gör upp ett antal alternativa planer — kommer tjänstarna tidigt och lägger mor, hinner jag kanske klippa gräs. Kommer de något så när i tid, ger jag mig nog ut i bärbuskarna. Kommer de ovanligt sent, slits jag mellan att betala räkningar och svara på mejl eller att läsa något trevlig. Har just upptäckt att jag har ännu fler oöppnade tidskrifter än jag trodde — de har blivit liggande i en hög, i väntan på det perfekta tillfället att njutas.

Under alla omständigheter måste jag ägna en stund åt middagen, den gör sig inte själv.