lämnat huset, går jag in för att säga godnatt till Laura — upptäcker att hon ligger med huvudet på grinden. Ändå var det tjejer jag trodde skulle veta bättre, som nattade henne. Jag sliter och drar i draget för att flytta Laura längre in i sängen så att hon ska få ett mjukare underlag för huvudet.
Jo visst, hade det varit ett par tjejer här på morgonen innan jag kom hem. Brydde mig inte om att diskutera situationen med dem — de gör bara vad chefen säger. (Att göra vad som är bäst för vårdtagaren ingår tydligen inte i uppdraget.)
Måltiderna har inte utgjort några större problem på sistone. Kanske för att jag lärt mig att inte severa för stora portioner, och förstått hur jag ska fördela maten på tallriken. När det kommer till smörgåsar, har jag börjat skära bort kanterna, och dela smörgåsen i frimärksstora bitar. Lyckas jag bara hindra mor från att stoppa in alla bitarna på en gång, så går det bra, både att tugga och svälja.
Att mata eller inte mata är frågan. Matar jag mor så hinner hon inte älta varje tugga i flera minuter, utan sväljer snällt varje tugga, istället för att spotta ut den när den blivit till en grötlik massa.
Å andra sidan vill jag ju att hon ska äta på egen hand, så jag försöker låta henne äta själv vid minst en måltid varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar