verkar det som mitt budskap nått fram, och sjunkit in hos alla hemtjänstare. Huruvida chefen fattat, eller ej, är ju oväsentligt, så länge de som kommer hit, kommer när de ska.
En av tjejerna frågade om de kunde komma halv elva i morgon, eftersom det är duschdag. Men jag måste till apoteket i morgon — och det vet alla här i byn, att där kan man få tillbringa en bättre del av sin dag, om det vill sig illa. Så jag larmar, även i morgon.
Ibland blir jag förvånad över vad mor minns. Det tog en liten stund innan jag kunde gå in till henne, sedan de som lagt henne för eftermiddagsvilan, hade gått sin väg. Laura frågar då om det är sant att hon ska vila en och en halv timme. Jag hörde att en av tjejerna talade om för mor att de skulle återkomma om en och en halv timme, men det hade säkert gått tio minuter innan mor fick tillfälle att fråga om det var sant.
Efter vilan, en bra stund sedan tjänstarna gått, säger hon plötsligt att hon inte tycker om alla som kommer hit. Helt säker på att hon syftade på tjänstarna är jag förstås inte — men det var ett par sällsynt tråkiga typer som hjälpte henne upp. Ett par, som alltid lockar fram Lauras sämsta sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar