torsdag 29 augusti 2013

”VI ta’r inte av OSS,


JAG ta’r av MIG”, fräste Laura åt tjänstarna i går kväll.
Så ofta som hon säger ifrån, tycker jag att det är märkligt att de fortsätter att tala utan att tänka.
Mor pendlade mellan ytterligheterna i går. Innan tjänstarna kom var hon glad, kärleksfull och tämligen närvarande. Det byttes snabbt ut mot en stor trötthet och ilska, när tjänstarna anlände. Det var nätt och jämt att de fick röra henne, eftersom hon  inte ville gå upp, fick hon bara torrt på sig och sedan bli kvar i sängen.
Tröttheten var som bortblåst fem minuter efter det att tjejerna gått, och vi hade en trevlig förmiddag, innan jag larmade för att Laura skulle få hjälp att komma ur sängen, vid tvåtiden.
Förutom att den hjälpen åter väckte hennes ilska, började hon tala osammanhängande – om och med personer som jag inte såg. Stor del av eftermiddagen var hon orolig för att inte hinna med tåget, undrade stup i kvarten när vi skulle gå.
Lagom till läggdags blev hon glad och harmonisk – vilket snabbt förbyttes i vrede, när tjejerna kom och sade att hon skulle lägga sig. Hon tvärvägrade, jag blev tvungen att rycka in, och lyckades övertala henne till att låta tjejerna hjälpa henne i säng. Men vänlig, var hon inte!

Morgontoaletten i dag, sköttes av ett par av de sämsta tjänstarna. När de kommer brukar jag lämna rummet, för att inte säga något olämpligt. Men jag kände mig föranlåten att återvända när jag hörde hur de förde ett privatsamtal medan de tvättade mor. Min närvaro hejdar dem en aning – om inte helt. Men när jag gick utanför dörren för att ringa ett par samtal, då blev det knäpptyst – Liam är inte den som vill missa mina privatsamtal!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar