”FICK DU OBEHAG

för att jag slängde maten?” frågar Laura och tittar upp från tidningen. Tidigare på dagen hade vi haft en diskussion om att äta upp eller slänga (egentligen spotta ut) mat. 

Är jag bara tillräckligt uppmärksam, och ser till att mor inte stoppar in jättelass i munnen, så brukar det gå bra. Laura som tidigare i livet aldrig skulle ha kommit på tanken att börja äta förrän alla vid bordet hade fått sin mat, och var redo att börja måltiden, lägger för det mesta inte märke till om jag äter eller ej. Och det är bra, för då kan jag antingen äta innan jag serverar henne, eller sedan hon ätit — och på så sätt finnas till hands för att hejda henne när hon trycker in mat, utan att ha svalt vad hon redan har i  munnen. 

Det är svårt att hjälpa en människa som sprutar eld och galla, och  man kunde tycka att tjejerna kunde vara bättre utbildade för att bemöta den sortens motstånd. För utbildning behövs för de unga, inte alltför verbala, tjejerna. Nu väljer de att inte låtsas om vad mor säger, vilket naturligtvis gör henne ännu mer förbannad. Att beskylla någon för att vilja ta' livet av en, och bara bemötas med ett joller, skulle få mig att bli ännu mer eldfängd än vad Laura blir. 

Det tog alltså en bra stund innan mor kom till ro i går kväll sedan de mesiga tjejerna gått.

Jag sa' bestämt en gång, att tjänstarna är dåliga på att sprita händerna. Nu har jag lagt märke till att de flesta inte spritar alls. I går var det en tjej som bara nuddade lätt vid flaskan, jag kunde inte avhålla mig från att säga "två minuter och mellan alla fingrarna också", hon bara blängde på mig.