sa' jag nyss till mor, eftersom hennes händer var iskalla.
”Nej, gör inte det”, svarade hon, ”det är onödigt med dubbelt lidande”.
Nu är Laura på gott humör, vi varvar småprat med tidningsläsning, men i morse var hon trumpen — för att inte säga argsint — och frusen. Det förvånade mig först, för hon var vid gott mod när hon vaknade, men jag insåg att det nog var dagens tjänstare som fick henne att resa borst. Det var två unga och glättiga, alltför glättiga, tjejer som fick mor att skrika av smärta när de högg tag i hennes ben — utan att först tala om vad de skulle göra.
Tänk om jag kunde välja bort somliga tjänstare!
En väninna föreslår att jag inte ska vara fullt så hovsam i mina önskningar om var sak på sin plats.
Om tjänstarna inte kan läsa, eller om det ger 17 i vad som står i meddelandet, vet jag inte — men nog är det provocerande att släppa en filt rakt under lappen som talar om att sittmöblerna inte är en avstjälpningsplats för textilier och sjukvårdmateriel.
Fast kan de inte läsa, så lär inga kraftord i världen hjälpa — annat än muntligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar