NOG ÄR DET MÄRKLIGT

att hemtjänstarna varken förstår klarspråk, eller sådana subtiliteter som att de har varit tvungna att vända i oförrättat ärende, varje dag i en vecka (utom den dagen jag larmade när de stod på trappen).
I dag kom de medan jag höll på att larma. Två snälla (jag har väl sagt att det inte räcker att vara snäll) och oerfarna töser.
”Har du klippt håret?”, frågade en av töserna.
”Nej”, sa’ mor, ”det gör jag aldrig, det är för svårt”.
Jag såg att tjejen inte begrep vad mor menade, så jag talade om att vi alltid anlitar en hårfrisörska.
Men mor kom upp, hon är trött men på gott humör.
 
Kampen går vidare.

Dagens stilleben.
Tröjan (den grå högen) luktade 

begagnad blöja, men det upptäckte 

jag inte förrän jag startat tvättmaskinen.