lördag 15 juni 2013

JAG TAR ETT DJUPT ANDETAG,


när jag ser vilka tjänstare som ska hjälpa oss med morgontoaletten, och bestämmer mig för att inte haka upp mig på småsaker, inte vara kritisk och kasta alla mina förutfattade meningar över bord.
Lyckas jag? Nja, sådär. Redan tidigare visste jag att Liam är en snäll pôjk — problemet är att vi inte är på samma våglängd.
Det största problemet inom kommunens hemtjänst är dess ledning. Det tycks inte finnas några riktlinjer för hur personalen ska uppföra sig, och kommunikation är ett okänt begrepp.
Som vanligt började tjänstarna oja sig över hur stel mor är, och de bara vill hjälpa henne. Precis som häromdagen frågade jag om de inte blivit informerade om arten av Lauras sjukdom. Nej, det hade de aldrig hört talas om! Jag gav en kortfattad information, och det verkade som om de båda tjänstarna tog den till sig — och insåg vilka djävulska smärtor mor har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar