lördag 29 juni 2013

DET KLIAR PÅ RYGGEN,

undrar om det är mina änglavingar som är på väg att växa ut. Fast inte renderar väl falskhet i änglavingar? För min vänlighet mot tjänstarna är ett påklistrat utanverk.
Men lyckas jag hålla ut, kanske det permanentas och blir äkta till slut. Det sägs ju att om man skuttar fram med hoppsasteg, så blir man glad — även om man inte var det från början. Jag har inte provat. Däremot vet jag av erfarenhet att man kan hitta oväntat trevliga sidor hos dem man mist väntar sig det. Bara men ger dem en chans — och jag försöker!
Jag inser ju att de gåpåiga typerna jag tycker sämst om, är osäkra på sig själva — men det gör det ju inte lättare att ha fördrag med dem. Gjorde i alla fall mitt bästa i går, talade trygghetslarm med en av dem, väder med en annan och katter med en tredje.
I dag har jag inte behövt anstränga mig, för det har bara varit bra tjejer här.
Sa’ till dem i går, att vi får gå tillbaka till den gamla ordningen, när jag larmar på morgonen — det är ju löjligt att de ska köra hit, bara för att få åka härifrån i oförrättat ärende, vilket de gjort tre da’r i följd. Så i morse larmade jag vid elva, när mor sa’ att hon ville gå upp, och jag insåg att hon inte skulle somna om. Det funkar bra, för hon blir så mycket piggare resten av da’n, om hon får sova ut på morgonen. Det gör även mitt liv enklare.
Ta’r en vilodag i dag — det är inte helt enkelt, när så mycket måste göras. Men jag har fått en hel del uträttat de senaste dagarn, så jag försöker få mig själv att inse att det är bättre att jag noterar vad jag verkligen gör, istället för allt jag inte gör.
Så här sitter jag och S.Katten på verandan i regnet — ja, S.Katten har inga betänkligheter, han sitter inte, han ligger på sin dyna och snarkar.
Oj, nu åskar det — bäst att stänga av och plocka fram en gammaldags åsksäker bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar