måndag 10 juni 2013

FRÅN DEN ENA YTTERLIGHETEN


till den andra. Det är nog rätt typiskt, att det inte finns något som är typiskt. I så måtto var gårdagen typisk, Laura vaknade glad och pigg, men innan hon kom upp var hon mycket trött — så trött att hon nätt och jämt svarade på tilltal.
Efter en timme på verandan piggnade hon till och var mycket intresserad av valda delar dagshändelser och kvinnohistoria.
Hon var fortfarande pigg när det drog ihop sig till middagsvilan, men var då rätt osammanhängande i sitt tal — och när tjänstarna frågade om hon ville lägga sig, svarade hon nej. Tänk om de kunde lära sig att inte ställa den sorten frågor!
När det var dags att stiga upp, talade jag med henne, och hon såg fram emot att få stiga upp och äta middag. Några minuter senare sov hon så djupt att tjänstarna fick vända utan att hjälpa henne upp. En timme senare var hon pigg och glad igen och ville gå upp. 
Återstoden av kvällen var hon klar och glad, men hade inget emot att få lägga sig.

Nu ska jag fortsätta mitt detektivarbete med att försöka lista ut vilken säkring som gått. Jag har pillat på alla, men den röda plutten sitter kvar, så jag måste skruva ur dem i tur och ordning, sätta i en ny säkring och springa (hm, gå) ned i köket för att se om ljuset har tänts. Ännu har jag inte hunnit igenom alla säkringarna, för det har alltid kommit något emellan.
Ofta kommer något emellan — vi hade räknat ut allt så bra, kompisen och jag. Hon skulle komma på besök ett par dagar, vilket skulle ge mig en möjlighet att åka hemifrån för att uträtta några nödvändiga ärenden — men så har hennes syster blivit sjuk, och hon blev tvungen att bege sig till andra sidan av jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar