I EN VECKA

 klev alla tjänstare över handduken, innan en tjej tog upp den, vek ihop den — och la' den bland de rena handdukarna.

Hur länge natriumkloriden ska pryda fönsterhyllan, återstår att se.

I kväll fick vi vänta länge på dem som skulle natta mor — efter en stund blev hon otålig och ville åka till sta'n. Det hjälpte inte vad jag sa', hon tyckte jag var elak som inte ville åka till sta'n med henne — som inte ens ville ge henne en telefon, så att hon kunde ringa till sta'n.
Lika upprörande var det också att jag inte såg de lampor hon såg — och att jag inte ville släcka dem.
När tjejerna väl kom, var hon inte vänligt inställd. De fick lirka en hel del för att få av henne kläderna, och få henne i säng.
Men så snart de gått, och jag skulle ge henne ögondropparna och säga godnatt, var hon solig och pratsam. Det är alltid lika svårt att lämna henne, när vi har så trevligt.
Allt jag vill just nu är att få sova.