JAG ÖNSKAR

att alla som har med mor att göra fick lära sig vad det innebär att ha polyneuropatit — hur fasansfulla smärtor är — så att de inte avfärdar henne med ett snorkigt “ja, jag vet att du har ont”.

* att det funnes skriftliga anvisningar om vad som gäller, så att inte jag ska behöva påpeka att hon bör få tänderna borstade varje dag, och hur hon ska ligga i sängen.

*att inte dalta och tala till mor som vore hon fyra år.

*att man aldrig lägger glasögon med glasen nedåt.

*att även om textilier går att knöla ihop, så mår de inte bra av det.

*att de torkade upp vatten från golv och möbler.

*att det inte går att argumentera med en dement person.

*att de inte öppnade ett nytt paket blöjor innan de gamla är slut — precis som det ser snyggare ut om det inte finns fyra påbörjade toarullar utspridda i rummet.

*att de toge hänsyn till att det är ett hem och inte ett sjukhus, med oömma golv och inventarier.

*att de, innan de lämnar rummet, vänder sig om för att kontrollera att de lämnar det i samma skick som de fann det.

Jag har förstått att de flesta bristerna beror på att ledningen inte klarar av sitt arbete. Bland personalen som kommer och går, finns hela skalan från jättebra till mindre bra personer. Men det åligger ledningen att se till att alla vet vad de ska göra — och att de gör det.