DET BÖRJAR SKYMMA

när jag kommer från vedboden, snön hänger i luften och S.Katten sitter i ett fönster. Trots allt som händer — eller snarare inte händer — runt mig, känner jag ett svagt förväntningspirr. Riktigt varför vet jag inte, men jag gläder mig, och nöjer mig med ATT det pirrar.

Har skurat duschen och tänker inviga den, så snart Laura kommit i säng. Kommer bara toastolen, så kan också hon få duscha.

Lyssnar på nyheterna och hör talas om den nya metoden att bemöta dementa personer. Tänk att ansvariga för demensvården, äntligen kommit fram till det som nog de flesta anhöriga till dementa, länge praktiserat. Att vara lyhörd, och anpassa livet efter deras behov.