säger Laura, och vägrar att äta av den. Spelar ingen roll att jag äter ur samma skål, hon ska inte ha.
I morse verkade hon pigg och närvarande, nu fruktar jag nästan att hon ska få ett anfall och bli psykotisk.
Tack och lov tog det inte så lång stund förrän det mesta av yoghurten slank ned. Men sen blev det en tröttsam dag, vacuumpumpen som sattes in i förrgår larmade. Jag kontaktade sjukhuset, och de ville att vi skulle komma dit. Det är gånger som denna som jag önskar att vi bodde granne med sjukhuset i stället för många mil från civilisationen.
Som vanligt på sjukhus,väntade vi mest, först sades det att Laura skulle läggas in, men sen kom operatören och fixade förbandet,så att pumpen funkade.
Precis när vi var på väg därifrån började pumpen larma. Vilken tur att det hände innan vi lämnade sjukhuset. Förmodligen hade det varit för mycket strul för pumpen, så delar blev tvungna att bytas.
Jag tycker att mor klarade dagen bra, svarade redigt på frågor på sjukhuset, och var pigg och glad när vi kom hem. Orkade resa sig utan besvär, jag hade nästan trott att jag skulle få begära hjälp efter denna tröttsamma dag.
Och mitt i allt normala, kan mor komma med märkliga kommentarer, som jag inte får någon rätsida på - och försöker snyta sig i pläden.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar