DET HAR VARIT EN TREVLIG HELG

— men som vanligt, när jag träffar vänner, gick jag upp i varv och är rätt slut nu. 
Anna åkte hem i morse, och det var bra att hon stannade en dag längre än planerat, för då hann Laura piggna till. Både på fredagen och lördagen var hon så trött att hon satt och sov, mest hela tiden. Men i går var hon väldigt koncentrerad och lyssnade till vad vi sa', och smålog när vi talade till henne — så värst mycket sa' hon inte. 
Jag tycker nog att hon blivit mycket tystare se'n hon kom hem från sjukhuset — och tröttare, och svagare.
Även i dag, när vi varit ensamma, har hon varit rätt tyst, även om hon varit vaken. 

Har mejlat till rehab om duschproblemet, Laura kunde ju inte resa sig, ens med fyra handfasta damers hjälp, för att flytta över till hissen.

Tycker nog att hemtjänsten fungerat relativt bra — om man bortser från att jag får plocka upp våta handdukar, kläder och filtar från golvet, och vika ihop diverse textilier som är utspridda över högt och lågt. 
“Vänd er alltid om innan ni lämnar ett rum, för att se att allt är som det ska vara”, inpräntade instruktionssköterskan Lisa, i sina elever. Det borde hemtjänstarna också få lära sig.

I fredags hade hon ett sjå att få in maten i mun, så jag frågade om hon ville bli matad, och det ville hon. Det var första gången, och så fortsatte vi i går — men i dag föredrog hon att äta själv. Även om det blir kladdigt och tar längre tid, uppmuntrar jag det, jag tror att man snart blir passiv om man får hjälp med allt.