tisdag 16 oktober 2012

SITTER I SÄNGEN


 och försöker komma ihåg hur dagen har varit. Jo visst ja, städet kom i morse — då hade Laura redan vaknat och behövde gå på toa. Dit kom hon utan problem, men inte därifrån, så jag blev tvungen att larma. Ska kanske tillägga att det är ett privat städ, det är över tre månader se’n som biståndshandläggaren skulle ansöka om städhjälp för oss — men jag har inte hört ett ord om det!
När mor kommit upp och ätit lite frukost, var köket färdigt och vi kunde rulla dit. Mor var trött och satt och halvsov.
Göran kom och hämtade bilen, och frågade om jag ville att han skulle köra den till besiktningen åt mig! En av dagens ljuspunkter. Den andra var att frissan kan komma hem och klippa mor i fortsättningen. 
En mindre ljus punkt var att ingen kom för att lägga Laura till eftermiddagsvilan. Till slut fick jag henne från toastolen till sängen — men naturligtvis inte på sidan. När jag se'n ringde för att fråga varför ingen kom, och be om hjälp att få henne från sängen, visar det sig att biståndshandläggaren, sagt att vi bara ska ha hjälp när vi larmar!
Jag hade sagt att allt skulle vara som vanligt från och med i dag. Så jag mejlade människan och bad henne återkalla sin order.

Om det beror på sjukhusvistelsen att mor är så här trött och fåordig, är ju svårt att säga. Dessutom hör hon mycket sämre, undrar om det är vax. Får väl tala med sköterskorna.
Annars är nog det mesta som vanligt.
Det är så mycket jag skulle vilja veta om demensbeteende. För jag har en känsla av att mycket av det jag ser hos mor är typiskt, som att gömma undan saker. Hon stoppar tidningar innanför koftan, eller trycker ned dem på sidan i stolen. Om hon inte försöker riva sönder dem, eller vika eller rulla ihop dem, till pyttesmå tjocka pappersbuntar. Det är ett ständigt plockande, med vad som råkar finnas i närheten. 

På eftermiddagen fick jag larma för att få toahjälp. Då gjorde vi upp att de skulle komma och natta Laura vid halv åttatiden.  Mor tyckte de kunde komma vid halv tio — men det var ju bra att de inte väntade så länge, för då hade hon redan suttit och halvsovit i närmare en timme.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar