Laura föredrar att vakna långsamt — även sedan hon vaknat, ofta mellan halv tio och tio, vill hon ligga kvar en stund. Så även om jag larmar redan då, kan det ta' en bra stund innan hon kommer upp. De sista dagarna har tjejerna varit tvungna att ringa efter en sköterska, eftersom det kommit avföring i såret. Såret som är jättestort, det behövs verkligen ett mirakel för att få det att läka som det ska.
Det har varit en bra dag — lite av "den gamla" Laura tittade fram. Hon talade självmant och var pigg på eftermiddagen. Så pigg att jag passade på att plocka fram ett album med bilder från ett ridläger hon organiserade i början av 60-talet. Varken hon eller jag mindes namnen, annat än på ett fåtal, av deltagarna. Men hon kom ihåg dem — och hon kom ihåg lägret.
Som vanligt blev hon tvärtrött framåt sjusnåret.
Jag lade märke till att de extremt kortfattade journalanteckningarna försvunnit, nu finns bara papperet de signerar se'n de lagt om, kvar. Så bra att jag kopierade vad som stod, innan mor kom hem från sjukhuset.
Katterna är lika underbar som alltid — när vi haft en stund tillsammans, lägger de sig på fönsterbänken. Så hemtrevligt det är med katter på en dyna i köket!
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar