tisdag 14 augusti 2012

LAURA MÅR GOTT

av att se andra ansikten än mitt — och hemtjänstarnas. 
I går hade vi en trevlig dag medan Agnes besåg valda delar av vårt landskap.  Och när hon sen kom tillbaka, ansträngde  sig Laura för att deltaga i konversationen. 

Strax efter midnatt ropade hon på mig, för att tala om att ingen frågat henne om hon var hungrig, och om hon behövde kissa, på länge. Ingen idé att argumentera, utan jag bredde en macka. Hon sa inget mer om toabesök, så jag lät det bero. 
Hon talade osammanhängande om något som var fel, om några som inte gav oss varken rast eller ro.
I det här förvirrade tillståndet tilltalar hon mig alltid i andra person pluralis — ingen kommer när hon ropar, ni lyssnar inte… Och det fortsätter hon med även om jag talar om att det bara är hon och jag som bor i huset.
En timme senare ropade hon igen, då satt hon käpprakt upp, med täcket svept kring nacken. Förmodligen hade hon inte sovit sen hon ropade senast. Jag föreslog att vi skulle sova, eftersom det var mitt i natten. VI, sa hon — JAG ska sova. 
Till Karin på rehabs stora förnöjelse är hon väldigt irriterade när hemtjänstarna ”viar” henne. 

Efter en inomhusfrukost så for Agnes klockan åtta, och jag har setat på verandan sen dess. 
Misstänker att mor kommer att sova något längre än vanligt, och hoppas på att själv kunna slumra här ute.
_ _ _

Den stora tröttheten har utbrett sig, jag sitter och halvsover på västra sidan av huset. Mor sover fortfarande i sin säng — förmodligen var hon vaken mer än jag var, förliden natt.
Känns lite smådeppigt att vara ensam här igen, efter att ha levt ett nära på normalt liv i över ett dygn.
Disken står kvar sen i går — jag orkar bara inte tackla den just nu.
Något annat som hänger över mig är att fylla i den ”ekonomiska blanketten” till kommunen — och att skriva det förgjordade klagomålet. Jag avskyr att tjata och klaga — när jag har framfört min åsikt en gång, vill jag lämna eländet bakom mig och gå vidare.
Snart är klockan halv två, nu får jag nog gå in och låta lite hos mor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar