ARG, LEDSEN OCH UPPGIVEN,

är vad jag är.
Kontroverserna med hemtjänsten fortsätter, och jag har insett att jag nog får nöja mig med mamma-vakt när jag handlar mat en gång i veckan. 
Hur länge jag håller, utan någon tid att andas ut, återstår att se. 

Hemtjänarna skulle må gott av att läsa boken jag håller på med: ”Att möta personer med demens”, redaktör för boken är Anna-Karin Edberg. Av de tre böcker jag lånade är det den som är av störst intresse för mig, och det sägs mycket som tjejerna här i byn skulle behöva läsa, begrunda och diskutera. 

Avlösningen i dag gick till stor del åt till att skriva till enhetschefen.
Ägnade också en liten stund åt att röja ur ett rum som länge tjänat som avstjälpningsplats för allt jag inte vetat var jag skulle göra av. Med normalhusliga mått mätt, ser det fortfarande förfärligt ut — men jag som inte har så stora pretentioner är nöjd med att ha flyttat på en del av bråten.

Laura klarade de två timmarna relativt bra — men jag retar mig på att hemtjänarna är så jäkla nyfikna och frågar ut mor om vårt privatliv. Delvis är det för att de i all välmening behöver något att tala om, och andra samtalsämnen tycks inte existera i deras värld. Men de behöver ju inte dra in min profession och ålder — det vore renhårigare om de frågade mig direkt.
Jag har också insett att sekretess är något man ta’r  lätt på.