BLIR EN HÖGST SUMMARISK

 sammanfattning av dagen — jag håller nästan inte ihop.
När jag talade om att någon skulle komma hit medan jag handlade undrade Laura om det verkligen var nödvändigt. Nästan så jag undrar det själv, nu när hon är så mycket bättre. Men nej, jag vågar inte lämna henne ensam längre stunder — jag är inte säker på att hon skulle komma ihåg att jag handlar, och då skulle hon bli orolig om jag inte kom när hon ropar.
Det var inte Inga, utan en tjej som jag inte minns vad hon heter. 
Handlade först, allt under det jag grunnade på hur jag skulle få avlösningen och handling, att fungera. Det kändes så tröstlöst att jag började gråta på hemvägen. Nu är gråt och bilkörning inte någon god kombination, så jag blev tvungen att skärpa mig. Det var bra, annars hade jag nog inte kunnat hejda mig.
Väl hemma byttes självmedlidandet mot ett fnitter när hörde hur hemtjänstaren gick på. ”Vad gjorde du när du var ung, var du mycket ute och dansade?” Inte gick fina flickor ut och dansade, så småningom, under gymnasietiden och när man var över tjugo, ordnades ibland bjudningar med dans. Men jag tror inte att dagens ungdomar kan sätta sig in i hur det var. Hon frågade också vad vi två skulle göra i kväll — om vi skulle laga något gott. Vi äter alltid gott, och jag förstår inte fixeringen vid maten.
”Dåliga ovanor” har hon också!

Hann nästan göra Lauras rum färdigt (hennes gamla sovrum). Agnes, som kommer hit i helgen, får ta det som det är — med högar av osorterat papper och tidskrifter.
Hann plocka en liten hink med hallon, som nu finns i frysen. Inget vidare att plocka bär efter skyfall, men jag ville rädda vad som gick.
Skickade hem tösen en timme för tidigt, då var jag helt slut och behövde te. Ska försöka att dela upp tiden på två da’r, på två timmar. Deras tilldelning passar inte våra mattider.