”JA TÄNK SÅ DUKTIG

 hon är kärringjäveln.” Sa Laura när en av tjejerna berömde henne med ett aningen nedlåtnde tonfall. Säkert inte avsiktligt nedlåtande, förmodligen mera slentrianmässigt.
Samma tjej som inte brydde sig om att ställa turner på rätt plats, innan hon uppmanade Laura att ställa sig upp, med den påföljden att mor nästan hamnade bredvid hisstolen — och tjejerna fick ett himla schå att placera henne rätt. Att Laura protesterade högljudt förvånade mig inte, det gjorde säkert ont. Däremot förvånar det mig, att även om jag talar om att mamma har ont, så ta’r man ingen större hänsyn till det — man hugger tag i hennes ben, som om vore hon en docka.
”Strävt tonfall och hårda händer” är tyvärr relativt vanligt bland hemtjänarna.

Oroväckande med allt blod i pottan — som en normalriklig menstruation. Mor har haft problem att kissa på eftermiddagen, och har haft täta trängningar, fortsätter det i morgon, får jag ringa efter en sköterska som kan sätta en kateter. Men först ringer jag Elisabeth i morgon bitti, igen.
Jag hoppas att läget inte blir akut, jag är så dålig själv. Inte i skick att köra bil.