kan mor snabbt trycka in mer än hon kan svälja. Måltiderna har blivit lite av ett problem, när Laura börjar skeda upp yoghurten i handen, ta’r jag över och matar henne, vilket går bra — även om det kanske inte är så bra. Men när vi kommer till efterrätten senare på dagen, säger hon att hon inte kan svälja. Hon kan ha maten i munnen ofattbart länge, och när jag tror att vi sedan länge tagit oss igenom måltiden, kan hon spotta ut det hon ältat till en gröt.
När jag avslutat den dagliga städningen av mors rum, vikt ihop filtar, plockat upp från golvet, burit ut hinken med en begagnad blöja och avlägsnat den tvål som legat på toalettstolen i fyra dagar, kikar jag på avföringslistan. Den påbörjades ambitiöst för ett par veckor sedan, och i fem dagar plitade tjänstarna dit ett A varje dag — sedan kommer fem tomma rutor, innan det kommer ett A igen. Men se’n tog det slut på viljan att notera tarmens funktion. För det är ju inte så att Laura inte har haft avföring — magen sköter sig utmärkt, vilket är mer än man kan säga om tjänstarna.
Inte mycket idé med listor, om de inte sköts.
Så här i semestertider är det en lättnad att slippa se somliga tjänstare på några veckor — men lika sorgligt att se de bästa göra sin sista dag.
Jag blir irriterad på välmenande vänner, som bara ser till mina behov, och tycker att jag är löjlig som inte utan vidare överlämnar Laura i hemtjänstens klor.
Visst är det rart av dem att bekymra sig om mitt välbefinnande — men de ser inte helheten.
Tre kvart räcker inte långt om man vill få något uträttat i trädgården eller hushållet — men jag gjorde i alla fall ett litet jack i naturen nu i kväll, sedan Laura kommit i säng. Nu har jag landat på verandan, och tänker ta' igen mig en liten stund innan jag uppsöker min paulun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar