Hon ber mig krama far från henne — jag har inte hjärta att ännu en gång tala om att han varit död i många år.
Efter vilan är hon glad och talträngd.
Visserligen tycker hon att det är ett märkligt sammanträffande att vi har samma kusiner — men hon minns vad hennes svägerska hette, även om hon inte inser att också hon är död.
Man spelar ”America the Beautiful” på radion, och vi sjunger med för fulla lungor. Laura skrattar när jag påminner henne om hur hon brukade spela den på pianot och jag sjöng med stor inlevelse och ännu större gester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar