var en av Lauras specialiteter — och varje gång jag nu skär ingredienser till en sallad, ser jag för mitt inre öga hur snabbt och snitsigt mor hackade och skar frukt och grönsaker.
Ända till för drygt ett år sedan, bad jag alltid Laura skära grönsakerna, även om jag märkte att det blev allt svårare för henne att göra det.
Nu får jag nöja mig med att diskutera ingredienser och matlagning med henne. Många gånger blir jag förvånad över hur mycket av hennes kunskaper som finns kvar för att en stund senare förundras över hur hur problematiskt det kan vara för henne att äta.
Och jag inser hur dålig jag är på att hantera situationerna som uppstår vid måltiderna. I går slutade måltiden med en diskussion på tyska, om hur förkastligt det är att slänga mat. (Tyska är definitivt inte mitt favoritspråk, när det kommer till den sortens diskussioner).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar