VEM ÄR DET SOM ÄR SÅ OMTÄNKSAM?

undrar mor, när jag efter en strulig nattning kommer för att säga godnatt. När jag svarar att det är jag, Virginia, hennes dotter, svarar hon:
"Jag förstod att det var någon med bättre uppfostran”.
Sedan hade vi en av de där vemodigt fina kvällsstunderna. En stund när tiden för ett ögonblick har vridits tillbaka.
Hittar nu på morgonen ett 35 år gammalt foto av Laura, och inser hur snabbt man anpassar sig till sin situation. Även om jag, för mitt inre öga, kan framkalla hur mor såg ut, rörde sig och lät, en gång för länge sedan, så krävs det numera en viss ansträngning — eller, som i dag ett foto, för att jag ska minnas.