HAR DU ONT I FOTEN?

 frågar Kattis, med stor förvåning.
Jag kan bara förundras — hur i all världen kan det ha undgått henne. Hon hör till dem som har varit med från början och (tyvärr) är här ofta.
Det var Kattis och Micke som hjälpte mor i säng för middagsvilan. När de var färdiga, bad jag dem rengöra bäckenet och vika ihop kläder och filtar som de glömde i morse. Glömde var naturligtvis en eufemism, som jag kostade på mig, i ett försök att inte framstå som den gnälliga satkärring, de säkert ändå ser mig som.

Efter den  minst sagt jobbiga början på dagen, var det en lättnad att två av de bästa tjejerna kom för att hjälpa mor upp.

Min dator är lika slö och sur som hemtjänstarna — de utgör ett dåligt föredöme!