bilder på tjänstarnas efterlämnade stilleben — i alla fall inte på ett tag. Men jag får tillstå att, hade det bara hjälpt, så hade jag ylat och svurit, när jag såg eländet. Istället blinkade jag snabbt, svalde och gick ut ur rummet så fort jag kunde. Jag har ännu inte gått tillbaka för att röja.
Kanske var jag bara extra känslig eftersom jag är trött. När mor hade kommit till ro för sin middagsvila, lade även jag mig, och somnade omgående — bara för att efter fem minuter väckas av sjuksköterskan som skulle lägga om några sår. Se'n var det inte stor idé att lägga sig, eftersom det var dags att förbereda maten.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar