DET ÄR SKÖNT

att vara tillbaka i mer normala gängor — även om vi knappast kan kalla våra vanor normala, och trots att Laura inte varit på sitt soligaste humör i dag.
Tittade in till mor vid elvatiden, då var hon vaken och i full färd med att knyta hårdknut på en filt. 
När tjejerna kom, fick de höra hur hårdhänta de var. Frukosten blev en utdragen historia, som slutade med att jag dukade av när den sista smörgåsen landade i tuggat tillstånd på bordet.
Ändå har dagen inte varit så förfärlig som den låter — även om jag får medge att jag har svårt att ta det med jämnmod när mor snyter sig i vad som råkar finnas till hands och hon har en million goda skäl till att spotta ut maten. Mellan kontroverserna har vi våra goda stunder.
Nu ser jag fram emot ännu en ostörd natt.