måndag 4 februari 2013

JAG ÖNSKAR


att hemtjänstarna kom ungefär vid den tiden som man avtalat. Och när de blir mer än en halvtimme försenade, skulle det vara skönt om de ringde och talade om när jag kan vänta dem.
I dag kom de nästan en timme för sent efter middagsvilan — och inte en ursäkt. Det är inte lätt att förklara för Laura varför hon inte får komma upp ur sängen. 
Trixigt med maten blir det också, både att hinna klämma in måltiderna och att servera varm nylagad mat.

Liam uttalade Lauras namn väldigt konstigt — han trodde nog att det var engelskt uttal — ”så föraktfullt du talar om mig”, sa Laura.
”Det vet jag inte vad det är”, svarade Liam!
Och han skämtade inte. 

Jag som hade hoppats att vi skulle bli kvitt Liam efter omorganisationen. Min närvaro avhöll honom inte från privatsamtal, även om han dämpade rösten en aning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar