”DU LYSSNAR INTE”,

säger Laura, men inte förrän hon upprepat fyra gånger, inser tjejen att mor talar till henne.
När kollegan kommer tillbaka med tvättvattnet, ordnar allt till sig — en bra och en dålig tjänstare fungerar rätt bra, det är som om den bra smittar av sig. Och nu efter omorganisationen tycker jag att vi har fler bra och halvbra tjänstare än dåliga. Lycka är förstås när två riktigt bra tjejer jobbar ihop.
På det hela taget fungerar hjälpen väl (att jag får plocka i ordning efter dem får jag svälja). Kanske delvis för att Laura förefaller att inte ha fullt så ont sedan hennes medicinering justerades. Därmed inte sagt att hon inte har ont, men tjejerna har lärt sig hur de ska ta i Laura, och framför allt att de ska säga till, innan de grabbar tag i hennes ben.
I går kväll hade vi två av den vänliga sorten här — lite för vänliga — mor drog en suck av lättnad när de hade gått och sa att de var falska. 

För övrigt kan jag konstatera att undrens tid inte är förbi - hade svar angående försäkringen, för det glas en tjej hade sönder före jul. Ett svar där det står att jag ska få svar senare. Det tog bara två månader. Bra mycket snabbare än socialnämnden som ännu inte svarat på de tre brev de fick i oktober och november.