JAG HAR UNDRAT

vad som händer om jag måste uppsöka vården akut. 
Nu vet jag.
Det blev stressigt och pyssligt, men det löste sig — mycket tack vare att det var söndag. Kompisen som kom för att mamma-sitta, trots sitt ryggskott, hade inte kunnat ställa upp en vardag, eftersom hon förvärvsarbetar.
Så efter ett antal telefonsamtal — och snabbinstruktioner beträffande mat och larm — kunde jag ge mig av.
Efter nio timmar var jag åter hemma och möttes av en begagnad blöja som dumpats på golvet, och en orolig mor.
Det kommer att bli fler sjukhusresor för mig den här veckan, och efter en del funderande har jag bestämt mig för att följa hemtjänst exempel, och liksom de dumpar saker där de går och står, tänker jag dumpa min information på dem när de kommer i dag. Då får de ett dygn på sig att fixa en mamma-vakt till i morgon.
Det som jag tycker är värst är att behöva lämna mor i händerna på dessa personer i många timmar. Med lite tur, blir det någon som är bra — men det kan lika gärna bli Liam, eller någon annan nästan lika förfärlig person.

Och för att komplicera livet ytterligare, går det inte att ringa hit — jag kan tack och lov ringa ut, men det skulle vara bra om vården kunde nå mig.