FRUKOSTGÄSTERNA

har åkt. Så här års är det inte så många vänner som råkar komma förbi, så det var mer än roligt att få tillbringa en (alldeles för kort) timme med goda vänner. I ett anfall av övermod, lovade jag att bjuda på frukost, när de ringde för några dagar sedan. Något jag så smått ångrade när krafterna tröt, och tiden sprang fortare än vanligt. Tack och lov kan man tala klarspråk med goda vänner, utan att de tar illa upp. Ett telefonsamtal och de lovade att komma med förning. Eftersom alla mina forna husmorstalanger har runnit av mig, blev det mycket godare än om jag skulle ha fixat något.

Laura sover fortfarande, det har varit en lugn natt — trots att nattningen blev lite strulig. Mor hutade åt tjejerna ordentligt, och de kom på defensiven. Oproffsigt.
När mor väl låg, och tjejerna gått, sa hon att hon vill inte vara gnällig, men det gör ju så ont.
Älskade mor, jag önskar att jag kunde skydda dig från såväl kroppslig som själslig smärta.

Kanske kan jag ta mig i kragen och göra uppskjutardjävulen besviken — det är många brev som väntar på att bli skrivna.