som om Liam avreagerar sig på vägavspärrningen. Han vågar inte mopsa sig mot mig, men varje gång han är här lägger han ned avspärrningen på marken. Detta trots att han inte längre vågar köra fram till huset, eftersom jag sa ifrån, senast han gjorde det. Så jag förstår inte riktigt vad han vinner på detta barnsliga beteende — hoppas han att någon annan ska köra fram.
Som så ofta Liam varit här, tog det en bra stund innan mor somnade i går kväll. Så jag hade inte hjärta att väcka henne i morse, när hon sov så djupt. Det vill säga, hon var vaken vid sexdraget, och tyckte att vi skulle börja dagen då, men jag förmådde henne att vila en stund till. Som jag hade hoppats, somnade hon om, och sov ett par timmar längre än vanligt. Visserligen betyder det att det inte blir någon middagsvila, vilket jag hoppas, får henne att bli riktigt trött tills i kväll. Nu sitter vi på verandan, och väntar på att molnet som skymmer solen, ska maka på sig. Och jag gör en mental ommöblering av måltiderna, för att det ska passa dagordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar