innan mor kom till ro i går kväll. Hon var olycklig och desorienterad. Första halvtimmen jag satt hos henne, gick mest åt till att svara på var hon befann sig, varför hon låg på golvet, och när vi skulle åka.
"Jag har samma känsla som när jag inte fick komma ut till de andra barnen", sa hon, och påstod att både hon och jag var nio år.
Så småningom kunde vi tala om andra saker, men det retade henne att hon "inte hade reda på detaljerna". Och hon hade lite svårt att hitta ord, när jag sa att jag tyckte om henne, stammade hon och leta efter ord. Till slut sa hon "med karbonpapper emellan".
Efter några timmar enades vi om att det nog skulle vara skönt att sova. Men efter en dryg timme hade hon inte somnat och behövde sällskap.
I morse vaknade hon tidigt, men somnade om och sov länge.
Dagen har varit bra — trots att tjänstarna inte varit några höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar