säger mor när vi talar om gamla vänner, både tvåbenta och fyrbenta, med anknytning till flydda påskar.
Trots en orolig natt, eller kanske tack vare den, vaknar Laura tidigt, och är ledsen. Frukost på sängen och lite småprat, jagar snart bort dysterheten, och vi har det så innerligt bra. Jag föreslår att vi ska lägga in en brasa — det tycker mor låter bra, och föreslår att vi dessutom ska koka fudge.
Två trista tjejer nattade mor i går, jag lyssnar till dem och tänker att det måste vara förfärligt att som gammal inte ha något att säga till om. Här kommer främmande människor och bestämmer vad mor ska göra. Att inte själv få bestämma om man vill lägga sig, stiga upp eller duscha är ju fasansfullt. Talar då tjejerna dessutom barnspråk, är det väl inte underligt om man stegrar sig. Hur problemet ska lösas vet jag inte, men jag har insett att mycket vore vunnit med mer tid och ett normalt språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar