jag får ideligen uppmana mor att tugga och svälja — ändå säger Laura plötsligt: "I might be a scatterbrain, but I'm hungry".
Det är alltid intressant att lyssna till mors reaktioner gentemot de olika tjänstarna. I dag var hon på gott humör, men tjejerna hörde uppenbarligen inte till favoriterna, för Laura var hövlig (utom när de gjorde henne illa), men avmätt, med ett tonfall som håller folk på en armlängds avstånd.
Jag undrar alltid hur mycket mor tillgodogör sig av nyheterna — både de på radio och de i tidningen. Det handlar ju mycket om krig och elände. Kanske var det det som fick henne att säga, "att slå ihjäl folk är ingen konst — men att se till att de har det bra är en annan sak".
En kvart innan det var dags för mor att stiga upp efter vilan, tittar ju ut genom köksdörren för att se om någon katt ville komma in. Då ser jag att hemtjänstarna åker sin väg, och undrar i mitt stilla sinne hur ofta det händer — för de säger aldrig något, nästa gång de kommer. En halvtimme senare kommer de tillbaka, och kör ända fram till huset. Jag förstår på en gång att det är Liam, och kan tänka mig att han tog bort avspärrningen, när de var här förra gången. Innan de går, ber jag dem att aldrig mer köra fram till huset. Liam mumlar något om att avspärrningen var borta, den hade kanske blåst bort. Varpå jag föreslog att han hade lyft bort den. Något jag förstod var fallet, när jag senare gick ut för att åter spärra av vägen, och såg att knuten på bandet var uppknuten.
Nu är frågan om de tänker komma i tid i kväll, så jag hinner duscha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar