som en verserad människa!", röt Laura åt kvällens fjompiga tjänstare.
"Vad då för människa?", sa Nora.
De är så glättiga, klämkäcka och oproffsiga att jag nästan får lust att gå in och huta åt dem. Men inte så mycket lust att jag gör det. Faktum är att jag varit så trött och grinig på sistone att jag undviker dem alla ännu mer än vanligt. Jag tror mig inte om att kunna uppföra mig civilicerat.
När jag säger att de är oproffsiga, så tänker jag i första hand på bemötandet — handgreppen kan de nog, somliga bättre än de andra.
Dagen har varit bra, Laura är harmonisk (utom när tjänstarna är här), äter utan större problem och för rediga samtal, kortare stunder. Däremellan kan hon fastna i en tankegång, och upprepa ett ord eller en mening, långa stunder. Eller så ställer hon kryptiska frågor som: "du har väl meddelat att vi inte har så voluminösa strumpor nu?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar