har tandkräm överallt — rullstolen och golvet har stora vita fläckar. Mor blev sanerad omgående, men golvet hade jag tänkt skura i dag på morgonen. Men av det blev intet, först sov jag ovanligt länge — och sedan sov jag lite till. Det var skönt, men gjorde inget för golvet.
Och nu har dagen börjat, bagateller som att städa får vänta. Ska bara försöka avlägsna tandkrämen på mors nytvättade tröja.
Jag börjar så smått inse att jag lever i det förgångna — min förmodan att personal inom vården ska vara någotsånär ordningsamma, är uppenbarligen förlegad. Hur det ser ut hemma hos dem ger jag blanka katten i, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att förvänta sig att de inte bara släpper saker där de går och står — eller slänger in prylar i en hög i ett hörn.
Äntligen någon som förstår hur det är att ha en anhörig demenssjuk att slåss för. Jag är väldigt glad att du uppmärksammade in blogg. Min mejladress är det första gången jag lämnar ut. Må så vara. barbro.weismann@telia.com.
SvaraRaderaBarbro,
RaderaJag mejlar dig så snart jag får tid.