hur en människa är skapt", frågar
Laura, vid påklädningen. Jag ser inte vad som händer, men förstår av samtalet
att Lauras huvud fastnat i tröjan, när Lone oförsiktigt trär den över mors
huvud. Gittan räddar situationen, genom att tala i normal samtalston, och
tydligen lirka på tröjan.
Till middagsvilan kommer Karin, som jag verkligen saknat på
sistone, och Sanna som även hon är bra. Karin blev arbetslös till årsskiftet,
och blir bara inkallad vid behov. Det är tydligen rätt många som är timanställda.
Hade jag råd skulle jag omgående anställa Karin.
Det har inte varit några större problem med maten på sistone,
men i dag blev Laura arg på mig när jag ”beskyllde” henne för att spotta ut
maten. Förhoppningsvis var det en enstaka händelse.
För tillfället tycker jag nog att Laura talar mer
osammanhängande, eller kanske ska jag säga att jag inte alltid förstår vad hon
menar. Det lönar sig inte att fråga vad hon menar, för jag får ändå inga
riktiga svar, så jag svarar så gott jag kan, och våra samtal låter rätt
bisarra. För vad kan jag annat än att säga att det kan hon göra senare, när hon
säger: ” Jag har inte hunnit tala om för barnen att vi har en stödnäbb när vi
sitter”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar