en ny chef, en ung rar tös som ser ut att leka affär när hon ställer och styr bakom disken. Hon var inte där i dag, en annan mycket ung, och uppenbarligen oerfaren, flicka betjänade mig. Även hon var rar och vänlig, men det tog oceaner av tid för henne, både att bemästra datorn och hitta i hyllorna. Jag skyndar hem, orolig att mor ska ha vaknat — och för första gången händer det som aldrig hänt tidigare, jag fastnar med bilen i vår backe. Lämnar bilen, rusar in till en vaken mor. Ringer närmaste granne och frågar om han vill vara så förfärligt vänlig att få loss bilen innan hemtjänstarna kommer. Inga problem.
Det blev lite av en rivstart, allt hände på en gång.
Laura har de senaste dagarna varit vänlig och tämligen klar, när jag ägnat mig åt henne — men så snart jag gör något annat börjar hon samtal, rakt ut i luften, som är svåra att hänga med i. I dag ville hon att jag skulle meddela Mary Pickford och Harold Loyd, något — men jag fick aldrig klart för mig vad jag skulle meddela dem. Det var något som stod längst ned på dörren — men eftersom jag inte hittade det, blev mor väldigt irriterad på mig. Nu har Laura kommit i säng för sin vila, tack och lov behövr jag inte tänka på maten, eftersom vi har rester att värma. Tråkiga rester, men vad gör väl det.
Av någon anledning tornar kokkärl, porslin och diverse ospecificerad bråte upp sig på köksbänkarna — helt utan min förskyllan, naturligtvis.
Som alltid, ger hemtjänstarnas beteende mig mycket att tänka på.
"Tror ni att jag är två år", ryter Laura.
"Neej då", svarar en av tjejerna.
"Behandla mig då inte som om jag vore det" säger mor.
Men inte hjälper det! Alla tjänstarna arbetar under samma förhållanden, alla har samma ruttna chefer — ändå klarar somliga av att vara normalt medmänskliga. Det är alltså inte stress och dåliga löner, som gör att somliga inte borde få komma i närheten av hjälpbehövanden.
I förrgår kom en av mina favorittidskrifter, och jag bestämde mig redan vid brevlådan för att jag skulle läsa den på en gång, så att den inte hamnade i högen med flera månader gamla tidskrifter, som jag inte ens klätt av plasten — det har jag gjort med den här tidningen, nu gäller det bara att läsa den innan jag somnar. Lite te kan kanske hålla mig vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar