tidigt, serverade jag henne så småningom frukost på sängen. Hon
var inte på sitt allra bästa humör nära — uppmanade mig att inte glömma bort
henne när jag gick för att göra i ordning kaffet, "för det har du ju för
vana", sa hon.
Hon
tinade långsamt upp, men är fortfarande en aning förvirrad, när jag inte sitter
bredvid henne och försöker att dra inne henne i nuet.
Hon
talar om en äldre släkting, och frågar om jag minns en episod i hennes liv. Jag
säger att jag minns släktingen, men den händelsen mor talar om, inträffade nog
innan jag föddes. Ja, det håller hon med om — för det var nog tio år sedan det
hände.
Två
bra tjänstare klarade av morgontoaletten, utan besvär. Och just nu diskuterar
vi ortens dialektala lustigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar