tisdag 31 december 2013

"VÄND DIG INTE BORT,


 när jag talar med dig", röt Laura åt Kajsa. Kajsa hör till de bättre, men mor var inte på sitt soligaste humör i morse.  Hon fick inte ihop tillvaron — redan innan tjänstarna kom, tyckte hon att hon kunde gå upp för egen maskin. När jag talade om att hennes ben inte fungerade, undrade hon varför, de fungerade ju i går. Ett antal gånger fick jag tala om att benen lagt av efter ett långt liv — att de trots allt varit med länge och tagit Laura på många och långa vandringar. Hon ville inte hålla med om att benen burit henne i över nittio år — så länge har hon inte varit med!
Så när tjejerna kom var hon rätt bitsk. När de tog i henne med iskalla händer, talade hon om att det står i sjukvårdsstadgarna att man inte får ta i patienter om man har kalla händer.
I går morse däremot, var hon väl medveten om att hon behövde hjälp, hon var glad och avspänd. När jag talade om att tjänstarnas bil stannat utanför huset, frågade hon vilka det var i dag. Eftersom jag inte såg vilka det var, sa jag att risken  fanns att det var Liam, då smålog hon och sa: 
"Vi klarar nog av det också".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar