det är farligt", säger Teresa.
"Det är därför jag gör det", svarar Laura.
Det är två av de klämkäcka töserna, som får mor att resa borst. Laura konstrar och vill inte låta dem ta av henne nattkläderna — de försöker med alla medel (utom normal samtalston) att övertyga mor om att hon bör ha dagkläder på sig på dagen.
"Vem har sagt det?", frågar Laura — och de vet inte vad de ska svara.
Jag kan inte låta bli att jämföra med Karin och Linda, som nattade mor i går kväll, de småpratade och skämtade, precis som de säkerligen skulle ha gjort om det var jag som behövde hjälp — och Laura var hur ämabel som helst.
Maten är inget stort problem — och jag hoppas att det inte blir det — men jag är lite trött på alla röror, som jag serverar. Det ser inte särskilt aptitligt ut, men maten måste ju vara skuren i små bitar, och det får inte finnas något hårt i den. Varför förstår jag inte, mor har alla tänder i behåll och borde kunna både tugga och svälja utan problem. Ofta går en måltid bra till att börja med, men efter en stund börjar hon älta varje tugga i det oändliga, och säger att hon inte kan svälja.
När jag diskuterar mat med henne, kan hon låta entusiastisk och tycka att något ska bli gott — men när väl måltiden serveras, är hon tämligen likgiltig för maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar