torsdag 12 december 2013

"SKRIK INTE!"


säger mor till tjänstarna, som glatt fortsätter att tala högt med sina gälla röster. Så Laura upprepar sin uppmaning — när de ändå inte sänker sina röster ta'r Laura i och fräser "skrik inte så förbannat".
Visst är jag medveten om att många äldre personer hör dåligt, och att det är vanligt att de som arbetar inom äldrevården talar högt — men jag tycker nog att det är nonchalant att ignorera ett önskemål. I all synnerhet som de alltid gör det, jag vet inte hur många gånger hon bett dem att inte klämma in ett otal Laura i varje mening, precis som hon säger ifrån när de använder sig av pluralis majestatis — allt utan resultat. Nog frestas man att tro att de inte bryr sig om vad vårdtagarna tycker.
 
Varje gång jag uttrycker mig negativt här, försöker jag förtvivlat komma på något positivt att balansera det med — men får erkänna att jag inte kommer på något. Inget nytt, i alla fall. Det enda jag har att komma med är att de flesta är glada och vänliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar