VI HAR FIKAT

(inget spottande och inget spill), nu sitter vi här och har det skönt. Laura läser tidningen — det vill säga, jag tror faktiskt att hon läser här och var, bläddrar vidare och ser vaken och intresserad ut.
En alldeles vardaglig, men nu för tiden sällsynt, och fridfull stund.
Före vilan, var hon så trött att hon knappt kunde hålla sig upprätt. Så trött, att jag faktiskt undrad om slutet är nära. 
Stunder som den här, när jag ser min “gamla mamma” sitta mitt emot mig, blir jag varm om hjärtat. 
Katterna ligger på dynan vid elementet och småsnarkar.
Alla tankar på hemsökelsepersonalen, och allt jag måste göra, skjuter jag åt sidan och bara gläder mig.

MOR SOV

ovanligt länge i morse, sen tog det ovanligt lång tid för hemtjänstare och sjuksköterska att bli färdiga. Det förrycker dagen, och måltiderna en aning. Det vill säga, jag tycker det, Laura reagerar inte, eftersom hon inte håller reda på tider.
Bortsett från att hon snyter sig i schalen eller filten — eller vad som råkar finnas till hands — och spottar ut en del mat, så är hon tämligen odement långa stunder. Hon märkte att jag blev arg när hon snöt sig i schalen, och lät som min gamla mor, när hon bad om ursäkt. Och jag blir besviken på mig själv som inte kan behärska mig.

När mor blivit lagd vid tretiden, tog jag en kort promenad. Birgitta kom gående precis när jag skulle gå tillbaka in. Jag öste mina problem över henne. Hon erbjöd sig att handla åt mig, så jag ringde henne i kväll för att tala om vad jag behöver.

INGA BESVÄR OCH INGA BEKYMMER

sa mor plötsligt. Och just då, var det nog så, hon var lugn och glad, och talade relativt sammanhängande. Hon åt en kvällmacka utan att konstra och drack ur teet utan uppmaning. Men sen blev hon tvärtrött, och när jag skulle säga god natt, talade hon bara engelska och verkade arg — och trött.
Jag har svårt att hänga med i svängarna.

IBLAND ÄR DET SVÅRT

att inte bli arg, när mor spottar ut maten. Jag trugar, och säger att hon lärt mig att man ska äta upp all mat, drar fram flickan som trampade på brödet och säger att vi inte har råd att slänga mat. Hon håller med om allt — och fortsätter att spotta ut maten.
Allt är så motsägelsefullt, hon kan vara glad och föra ett samtal, bara för att i nästa minut spotta ut det som inte passar. Detta är tämligen nytt, tidigare har hon ätit med så god aptit att jag nästan fått hålla igen på portionerna. När jag ställer maten framför henne, får jag påminna henne om att hon ska äta, eftersom hon bara sitter och tittar på maten.

”Det måste ha varit en dum lillebror du haft”, sa’ hon till mig i morse. Jag påminde henne om att jag inte har någon bror, att jag är hennes enda barn. Hon skrattar och håller med.
Det går inte att förstå de lösryckta meningarna hon kommer med. Nyss talade hon om barn som skulle bråka mer. När jag frågade vad hon menade, svarade hon att jag inte skulle lyssna på henne, det var nog bara dumt det hon sa. När jag talade om att hon visst inte säger dumma saker, och att jag alltid vänt mig till henne när jag behövt goda råd, blev hon glad.

DET BLEV NOG

i mesta laget med hårtvätten. Laura var rätt pratsam (allt är som bekant relativt) på förmiddagen. Även om jag inte förstod vad hon menade alla gånger, så talade hon spontant. Och hon svarade begripligt när jag tilltalade henne. Men när hon kom i säng efter hårtvätten, befann hon sig i sin egen värld och svarade inte på tilltal.
Tjejerna var inte nöjda med tvättredskapen - både Laura och köket fick sig en rotblöta. Sa att jag talar med rehab om saken på måndag, när de kommer hit.

FLERA SAKER

bidrog till att vi kom igång tidigare än vanligt i morse. Dels vaknade mor något tidigare än vanligt, och tjejerna kom ovanligt snabbt sen jag larmat. Och morgonbestyren gick snabbare än vanligt. Jag misstänker att dagens tjejer kanske inte var lika noga med hygienen som en del andra. 
De hade med sig lite grejer för hårtvätten. Och hade nog tänkt att få tvätta håret på morgonen. Men i går gjorde vi ju upp att det inte skulle tvättas i dag. Kanske i morgon — allt är så vagt.
Tina kom och klippte håret på mor på eftermiddagen, det fungerade utmärkt. Hon var färdig före halv fyra, så det blev ingen eftermiddagsvila för Laura. Det gjorde att hon var rätt trött, och eftermiddagen blev kanske i längsta laget. Vi tittade på en del foton. Så värst mycket talade vi inte, men, mor gav några kommentarer, och håller för det mesta med mig när jag säger var (jag tror) bilderna är tagna, och vem eller vilka som är fotograferade.
Tjejen från i går, kom för att natta Laura, så jag satt i salen och stickade medan de skötte mor. Det gick hur bra som helst, vilket tjejen också konstaterade.

HALV TRE

var det sagt att tjejerna skulle komma i dag för att tvätta Lauras hår. Strax efter tre kom två tjejer som aldrig varit här förut. Inte hade de med sig prylarna som behövdes för hårtvätten! ingen hade sagt något om det till dem — och tre stod det på schemat att de skulle vara här.
Det märktes att de var irriterade, inte på mig men på att de inte fått någon information. De visste inte heller att Laura skulle ligga på sidan.

Vid nattningen röt Laura åt tjejerna att det var för jäkligt. En av tjejerna tog väldigt illa vid sig, jag försökte förklara att Laura har ont över allt och att det inte var så illa menat. Men hon sa' att nästa gång hon kommer så vill hon att jag ska vara med. Det är jag gärna, tycker att det är bra när de talar om saker istället för att tiga ihjäl det.

Laura har varit trött och tyst, men ändå varit rätt närvarande.