åt oss, sa Laura när jag serverade nyplockade hallon till efterrätt.
Jag blir så glad när jag märker hur hon kan dra slutsatser och se sammanhang. Mycket för min egen skull, naturligtvis, för det visar ju en bit av den mamma, som jag minns — men också för hennes egen skull. Det måste vara skönt, att åtminstone ibland, kunna orientera sig i tillvaron, och förstå hur saker hänger ihop.
Häromdagen gick någon förbi fönstret, och hon sa: "det är någon på rampen". Jag blev förvånad över att hon mentalt kunde placera rampen på rätt plats — och naturligtvis riktigt glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar