Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
måndag 25 mars 2013
”JAG HAR INTE FÅTT NÅGON SKED”
säger mor medan hon öser soppa på smörgåsen — med skeden.
Sedan jag skrapat soppan av smörgåsen, äter hon utan problem och med god aptit.
För en kort stund efter maten, är hon sur på mig, därför att jag inte inser att vi måste gå ut en stund. Avledning fungerar — den här gången.
Eftersom jag är av den uppfattningen att man ska vara rädd om saker, även om de inte är exklusiva, bytte jag i går ut träbordet, bredvid Lauras säng, mot ett mindre av plast. Det ska bli intressant att se om de lyckas hålla ordning på det, eller om handdukar och toalettsaker kommer att hamna någon annanstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har verkligen inte så mycket att klaga på. Det är jobbigt att pappa är ledsen, men jag behöver inte städa efter hemtjänst i alla fall.
SvaraRaderaMin dator har kraschat så jag kan inte skriva hemifrån.
kramis
Pia,
RaderaDet är jobbigt att se att någon man tycker om är ledsen. I synnerhet, när man inte kan resonera och framföra sakskäl.
Det är nog bara en tidsfråga innan även jag står utan dator.
Sköt om dig!